Bugg är en typisk svensk dans som är mycket populär på dansgolven. Bugg dansas på lika sätt över hela Sverige, men med vissa dialektala variationer. Förut dansades buggen oftast till dansbandsmusik. Nu är det många fler musikstilar som gäller. Det dansas bugg till allt ifrån swing/boogie woogie/rock'n roll/ och "latino" inspirerad musik, modern countryrock och populärmusik. Smaken är som baken, oftast delad, om vad man tycker är bra buggmusik, "allt" går att dansa till. Bugg är en dans som alla kan lära sig dansa, mer eller mindre bra. Man lär sig att föra och följa, man har roligt ihop och släpper loss lite grand.
I grundtekniken förekommer inga skillnader mellan "utebugg" och tävlingsbugg. Dansen ska vara förd och okoreograferad. Som tävlingsdans bedöms den efter vissa grundregler.
Viktigt vid bedömning är att "kolla/bedöma" parets dansanthet, puls/sväng, och att det finns tydliga dansanta inbromsningar.
Tävlingsbuggen är något mer showig till sin karaktär, mer arm och kroppsrörelser, paret försöker på så sätt höja sin utstrålning. Herrens steg är helt fritt, men ska harmonisera med damens steg och med musiken. Damen går ett steg på varje taktslag. Undantag är för snabba snurrar, s.k.spinn, där det är tillåtet att gå snabbare än musikens takt.
Mycket beror på herrens förning och damens följsamhet, parkänslan är också viktig. Dansen skall harmonisera till musiken och spegla dess intensitet och rytm, det kallas musikanpassning. Turerna skall hänga samman på ett naturligt sätt, helst utan omotiverade stopp.
Dansen karaktäriseras av "förflyttningar", rakare eller rundare (s.k. linje och rundbugg) dels inom paret, dels runt dansgolvet. Viktigast är att man dansar i takt. Det ska också "svänga" om paret. Flyt, "fartighet" och utstrålning väger också tungt och upptar en stor del av bedömningen.
Akrobatik är inte tillåtet.
